Articles

Stockarna åker privat järnväg till sågverket

Bo Malmborg arbetar som produktionsteknisk chef på Electrolux i Motala. Därför är det inte så märkligt att logistiken kring sågverket är genomtänkt.Stockarna anländer på spåret till höger. Sedan lyfts de till solosågen med den elektriska portalkranen och slutligen läggs brädor och plankor på vagnen till vänster, för vidare transport till torkning.

Även små järnvägar kräver en vändskiva. Bakom syns banans lokstall. Loken och vagnarna har Bo Malmborg själv byggt

Bo Malmborg rekommenderar en portalkran för lyft av stockar. Själv har han två, den här är portabel.

Bo Malmborg torde vara den enda solosågaren i världen som transporterar stockar från skogen till sågverket med privat järnväg. Banan är 2,3 kilometer lång och finns i Tiveden väster om Askersund.

Planerna på en järnväg började gro redan 1969, när Bo Malmborgs föräldrar köpte en mindre skogsfastighet vid sjön Örkaggen. För att finansiera köpet avverkades skog, men en del stockar lämnades kvar på andra sidan en mosse.
– Jag funderade på linbana och andra metoder för att frakta hem stockarna, berättar Bo.
Helst ville han bygga järnväg, inspirerad av barndomens Märklintåg. Men hur ska en privatperson kunna bygga järnväg i full skala?
Under värnplikten fem år senare hittade han lösningen vid en vägkant utanför Tibro.

Räls från torvmosse

– Där låg en trave räls från en nedlagd torvströfabrik. Jag köpte rälsen och finansierade köpet och transporten med att sälja hälften till en skrothandlare. Jag behöll alla växlar och hjulaxlar.
Spårvidden är 600 millimeter, standard för små industribanor. I Sverige har den här typen av järnvägar mest använts på torvmossar. Tågen har ersatts av fordon med ballongdäck, vilket gjort att det funnits räls, hjulaxlar, vagnar och lok att köpa till rimliga priser.
Läggningen av rälsen började omgående, men när målet var nått, hade alla kvarlämnade stockar förbrukats som slipers till järnvägen. Sedan dess har banan förbättrats och förlängts i omgångar och är idag 2,3 kilometer lång.

Första brädan på väggen

Med egen skog, järnväg och ett ständigt behov av virke till hobby och reparationer av byggnaderna på gården så var det bara en tidsfråga innan ett sågverk införskaffades. Solosågen har idag sin självklara plats vid järnvägen.
– Den första sågade brädan hänger på väggen i sovrummet, berättar hustrun Elisabeth som är luttrad efter många års järnvägsbyggande.
– Vid första besöket hos mina blivande svärföräldrar målade vi järnvägsvagnar i två dagar.
Kombinationen järnväg och Solosåg är både underhållande och praktisk. Bo är i det civila produktionsteknisk chef på Electrolux spisfabrik i Motala och har som yrke att lägga upp rationella flöden. Det har han lyckats med även här.

Säkra lyft i skogen

Örkaggens Järnväg, som banan har döpts till, innehåller flera tekniska lösningar som andra solosågsägare borde ta efter. Det gäller främst hanteringen av stockar.
– I skogen drar vi fram stockarna till spåret med en järnhäst och lastar på dem med hjälp av en portalkran, berättar Bo.
Portalkranen är enkel att demontera och följer med ut i skogen. Den gränslar järnvägsvagnen och stockarna lyfts med ett vanligt kedjespel som kan skjutas fram och tillbaka på kranbalken. Resultatet blir säkra lyft även av tunga stockar. Solosågen står vid ett dubbelspår, under en större portalkran som sträcker sig över båda spåren och sågverket. Vagnarna med stockarna står på spåret längst bort från sågverket. Med portalkranens hjälp lyfts stockarna över till sågverket. Det färdiga virket läggs därefter på en annan järnvägsvagn på spåret närmast Solosågen.

Ännu mer underhållande

Det farligaste momentet vid alla typer av sågverk är hantering av tunga stockar. Det är många som har ett spel fäst i taket ovanför Solosågen, men vad gör man när tak saknas? Bygger sig en portalkran. Exemplet från Örkaggens Järnväg visar att den kan användas både i skogen och vid sågverket.
– Det är inte särskilt svårt att bygga en portalkran. Jag svetsade ihop järnvägsräls i trekanter som ben och använde en del av ett industriellt transportband som kranbalk, för att kunna flytta spelet. Man kan lika gärna använda en I-balk, tipsar Bo.
Det kan även vara värt att lägga järnvägsräls vid Solosågen och skaffa några hjulaxlar för att bygga ett flyttbart stockbord. Det krävs bara en bråkdel av kraften till förflyttning på räls jämfört med gummihjul på mark. Dessutom är det inget att hymla med att räls, vagnar och portalkran gör sågandet ännu mer underhållande.

Mer om Örkaggens Järnväg finns på Internet:
www.hypatia.se/okj

Du som funderar på att bygga en egen järnväg, en kort vid Solosågen eller av det längre slaget, ska besöka IndustriBaneforum på nätet, http://f27.parsimony.net/forum67934/index.htm